Jag Älskar Dej

161D7FBB-CEA7-4610-A68D-E5028534B981

Jag älskar dej för Din/Ditt;

Äkthet – för att Du vågar och vill visa ditt innersta Jag för mej. Alla sidor; ädla och mindre ädla.

Ärlighet – för att Du väljer vara mej ärlig, även om Du är rädd eller tvekar inför utgången av ärlighetens nakenhet.

Vilja – och för att du väljer att ha vilja till;

Självgranskning – för det är så svårt men Du belönas med självkännedom, Du utvecklar ditt eget Jag och skapar genom det förutsättningar till ett tydligt Vi-tänkande.

Ödmjukhet – eftersom det är sexigt och att vara ödmjuk lägger grunden till en god självkänsla, och ger Dej framgång i det Du vill i livet på ett hälsosamt sätt.

Engagemang – för att engagemang är nyckeln till äkta kärlek.

Förlåtande– eftersom ett innerligt förlåt, trots att det är svårt kan vara det mest viktiga och betydelsefulla i en relation. Att våga säga förlåt är en förutsättning till försoning.

Acceptans– för att det får mej att våga misslyckas när jag valt självgranskning och att arbeta med mina mindre ädla sidor.

Närvarande– för att det föder känslan av trygghet och säkerhet av att Du vill vara kvar, här, nu och i framtiden.

Jag Älskar Dej..men finns Du?

Stanna upp

4AE7EF33-9CB3-47C7-8E54-B1D071C69ADC
Pausa Livet

I 10 och 12 år har jag fått vara med och uppleva hur ni växer på längden och bredden men också hur ni utvecklats till just dem som ni är!

Syskon med väldigt olika personligheter men ni har också tvillingsjälar. Ni bär nästan alltid ett leende på läpparna, ni är så härligt envisa och ger aldrig upp när ni vill lära er saker.

Ni är omtänksamma mot andra människor, båda med stora hjärtan, trots att ni är ganska små.

Fortfarande är ni barn påväg mot vuxenlivet men har redan sidor som många vuxna aldrig kommer få, det kommer göra era liv lyckosamma även när livet ibland består av motgångar.

Ni stöttar eran pappa just nu i livet och är såklart värda en offentlig hyllning!

Kanske förstår ni inte allt av vad jag skriver men jag vet att ni förstår om jag säger att allt jag skrivit här betyder att jag älskar er och att jag är så stolt att få vara eran pappa!

Det största sveket

99478785-9827-4A94-8EEF-E7EC37A718E8

Fundera en stund. Vilket är det största sveket i ett kärleksförhållande?

Vad tänker Du?

Svek i form av brutna löften och överenskommelser?

Svek som oärlighet och otrohet på olika nivåer? Eller en blandning av dem alla?

Det finns ett annat svek i ett förhållande som jag är övertygad om är värre, mer komplicerat och svårare att upptäcka samt förstå, än alla de ovan nämnda sveken tillsammans.

Ett svek som bevisar att det inte är äkta kärlek. Ett svek där du tror du lärt känna din partner för att sedan inse att hon eller han till stor del är något annat.

Och utan kunskap och erfarenhet upptäcker du det först när du på riktigt fått sår i din själ, sår som säkert läker men troligen kommer göra dej påmind resten av ditt liv i form av ett ärrat hjärta.

Dramatiskt? Ja men troligen sant! Det är efter döden det mest känslomässigt svårhanterbara.

Det består av flera svek i Ett, men grundar sej i En sak, att inte vara engagerad; i relationen, i sin självgranskning och i skapandet av ett gemensamt tydligt Vi-tänkande;

-Ett Vi mot Dem! Ett Vi mot världen! Ett Du och Jag som klarar allt för Vi vill!

-En vilja, en känsla och en given kraft av att aldrig vilja vara helt utan varandra.

-En övertygelse om att kärlek handlar om att försäkra varandra om att Du inte behöver vara rädd för att jag skall svika, lämna, eller bedra.

-En vilja av att skapa trygghet och säkerhet för dej i livet och vardagen!

-En förståelse för att du behöver känna dej älskad och behövd trots dina fel och brister.

-En insikt om att vi måste våga ta steget till att granska oss själva. Att förstå varandra på riktigt kräver att vi förstår oss själva först! såklart?

-Ett äkta engagerat arbete av att se på mej själv gör att jag kan förstå relationsdödande härskartekniker, maktkampspel och narcissistiska inslag som vi alla bär på.

-En sådan insiktsfull kunskap hos oss båda kan skapa en urkraft som är det samma som äkta kärlek.

Äkta kärlek är väl det Vi Alla vill ha, eller?

Finaste etiketten men surt vin

D863372A-F9FC-4A15-AAC9-F4021243C07F
Vin du Merde

I flera år har jag varit intresserad av viner, gärna lite finare, bättre och lagringsdugliga viner som jag kan njuta av i många år.

För några årsedan fick jag tag i ett mycket spännande vin, med en väldigt fin etikett som direkt fångande min uppmärksamhet.

Jag har lärt mej en del om och av viner under åren, vad som gör dem lagringsdugliga, olika sätt att odla, skörda och framställa.

Till det här vinet fick jag en beskrivning, jag måste erkänna att det var helt nytt för mej, det hade en helt annorlunda bakgrund, framställning och hantering än vad jag lärt mej av tidigare.

Det jag läste var nästan för bra för att vara sant. Handplockade druvor, aldrig någon dålig årgång, en explosionsartad smakupplevelse och en lagringsduglighet som var imponerande. 

Alla som läste detta tyckte som jag, otroligt bra, dessutom den snyggaste flaskan och finaste etiketten jag haft i min samling. 

Men med tiden blev jag mer och mer fundersam eftersom jag vet att vinframställning är ett uråldrigt hantverk, och det finns inga genvägar med att framställa ett så bra vin.

Varje försök att fördjupa mej i bakgrund och eventuella baksidor av detta vinet, slutade alltid med en stängd dörr. Det gick inte att komma vidare.

Jag ville se vad som fanns där, innanför den vackra flaskan, bakom etiketten. 

Tillslut var jag tvungen att blotta mej, jag kunde inte vänta med hoppet om att vinet var så bra som det beskrevs. 

Alldeles förtidigt för ett fint lagringsvin, korkade jag tillslut upp flaskan. 

Till min stora förtvivlan! Jag hade blivit lurad; korken var möglig, den föll i tusen små torra bitar och vinet var surt.

Jag fick vända upp och ner på flaskan och tömma ut innehållet som nu för alltid är borta. Kvar finns den fina utsidan och mina grusade förhoppningar om en insida med äkthet och godhet.

Flammor utan glöd

8003DB2C-00CF-45F0-80AC-FA5C71EC8939
In Flames

Jag vill känna glöden i mej växa igen, jag vet att den finns där. Växte upp med turen och viljan att fånga glöden eller möjligen föddes jag med den.

Glöd slocknar inte lätt, den klarar extremt låg syrenivå! Där i ligger styrkan om du har glöd, det är min styrka, men måste erkänna att jag varit rädd att den trots allt var kvävd!

Men det finns tyvärr de som saknar glöden, kanske föddes utan den, lyckades aldrig fånga, eller få hjälp och kunskap som behövdes för att tända den. I vissa fall utvecklas glöd till en flamma, när livet är härligt och fullt med syre, då kan flamman överleva länge, så länge det finns tillräckligt med syre och kärlek för att underhålla flamman.

Sedan finns de som har en flamma utan glöd. De kämpar desperat efter att ständigt få tillgång till syret, de gör allt som krävs, för vad händer om deras flamma slocknar?

De tvingas tänka mest på sej själva men eftersom flammor är vackra, karismatiska, spännande och mycket fascinerande, får de oftast som de vill i livet, ger du dem allt, till och med ditt eget syre då värmer flamman dej behagligt och hänfört.

Jag har erfarit en sådan flamma och lärt mej mitt livs läxa; att dessa flammor riskerar bränna ditt hjärta! Brännskadorna läker med tiden men lämnar ruggiga sår och ärr i ditt hjärta och din själ. De tar ditt syre på ett skickligt sätt, kväver din egen flamma som du kanske vårdat med kärlek och envishet i många år. Är du stark, har du en inre glöd då orkar du kanske andas i flera år.

När du väl inser att du inte kommer få tillräckligt med syre för din egen flamma så kan skadorna vara förödande. Ifall syrebristen inte fullt kväver din flamma, så blir det en svag otillräcklig förbränning som istället för att lysa upp, sotar och svartnar ner din tillvaro.

I bland, som i mitt fall; flyr flamman utan glöd, ifrån dej, då hon åter funnit ett enklare sätt att hitta nytt syre att andas av. Hon kan lämna dej från att dagen innan gett dej värme till att dagen efter bränna ditt hjärta, och sedan för alltid vara borta ifrån ditt liv.

Känner du igen detta? Har du varit med en honom eller henne som är en flamma utan glöd?

Tänk i så fall så här; en flamma går också att blåsa ut med ett enda andetag! Kanske kan de leva på andras syre i många år men tillslut slocknar även deras flamma, vad finns kvar för dem då?

Har du, eller håller du däremot på att finna eller skapa din egen inre glöd, ja då kan ingen eller inget kväva den, trots att de försöker blåsa bort dej eller kväva dej under en tung blöt filt!

Var stark!

Beröring

Kroppen är sig inte lik, jag känner inget eller mycket lite behov av sex. Bara finns inte där, varken kroppsligt eller själsligt.

Däremot ett enormt behov av beröring; en kram, en smekning, en hand som vidrör min hand, all typ av beröring är som att kroppen och själen suger åt sig som en torr svamp.

Liknande effekt har, samtal med människor, igenkänningsfaktorn, ord som berör.

Vem Är Jag Nu?

2 månader har passerat. Det känns som 2 dagar. Men också som 2 år.

Så vem har Jag blivit idag?

Inte mest efter det Du gjort.

Inte mest för vad Jag gjort.

Men vem är Jag idag pågrund av den som Du visade Dej vara?

Jag trodde Jag var Din väldoftande blomma men det visade sig att Jag var en snabbt vissnande blomma, praktfull för Dej idag, död för Dej i morgon.

Vi kämpande båda! Men vi kämpade med helt olika saker. Jag ville slutföra arbetet vi kämpade med och det livet vi gick in i tillsammans. Du kämpade med att inte behöva kämpa, allt skulle vara lätt, bara vara lätt.

Jag ville verkligen bli gammal tillsammans med Dej. Filade på bröllopstal i formen ”att vi fick kämpa för att hitta urkraften i vårat Vi, det var svårt men Vi gav aldrig upp för kärlekens skull”.

För mej betydde Vi mer än bara känslor, jag vill göra skillnad. Jag har aldrig trott på att man måste kunna bli älskad exakt för den man är, alltså helt fri från att behöva förändras och utvecklas.

För mej betyder äkta kärlek att verkligen vilja göra allt, kämpa med att förändra sej för varandra, för Vi-känslan, för kärlekens skull.