Ventilera ut röken

Ensamheten efter att blivit dumpad och sviken är kvävande.

Känslan av att tappa bort sej själv. Den upplevda bilden av god självkänsla och gott självförtroende blir plötsligt oklar och suddig. Jag är vilse i mitt eget inre rum, och tvingas letar efter mej själv.

Vem är jag nu? Var befinner jag mej nu? Jag vill men ser inte vägen ut.

Även om det ofta var en kamp i relationen så när Jag var med Dej, då visste Jag vem Jag var, Jag visste vad Jag ville, Jag visste vart Jag var. Eller?

Var det kansle början på ett sökande i oklar miljö för att slutligen tappa bort mej själv?

Kanske var vår relation likt en långsam förbränning som sakta rökfyllde tillvaron och gjorde det svårt att andas, svårt hitta fram till varandra?

Vi stod där i röken, jag kunde se Dej genom röken men Du såg inte mej.

Hade Du också vågat ta steget och öppnat Dej fullt ut så hade vi kanske lyckats ventilera ut den giftiga röken.

Istället tog Du nödutgången till frisk luft, till friheten, där Du kunde andas nytt syre och se klart.

Kvar står jag och famlar i röken. Jag kunde se dej genom rök men nu kan jag inte se mej själv och jag hittar inte nödutgången.

Då jag har erfarenhet av att söka och finna liv i rök, fruktar jag inte mitt eget liv men det börjar bli tungt att andas, mina ögon svider och tårar fyller mina ögon. 

Hur kommer jag ut? När får jag andas frisk luft igen? Vem är jag då när jag tillslut hittar mej själv?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s