Insikter

Under hela tiden efter jag blivit, sviken, dumpad, lämnad så har jag verkligen utnyttjat allt jag lärt mej i terapi, det jag läst då och det jag läser nu, varje dag.

Saker som att låta alla känslor få komma ut, prata om dem, älta osv. Logiskt förstår man det man löser och allas välvilja, kloka ord men det hjälper inte för känslan finns där ändå, grymt påtaglig dessutom.

Fast tillslut börjar jag ändå känna av vissa insikter och uppmärksamma att just det sker, att logiken förenas med känslan.

Fortfarande tänker jag nästan varje vaken sekund på det som hänt, men de tankar och minnen som dyker upp känns inte längre som ett knivhugg i hjärtat, det höjer pulsen en aning.

Jag är, eller mina känslor tycks vara påväg att acceptera det som skett, jag kan inte förändra det som jag varit med om utan tvingas följa med livets gång.

Jag har läst att många män som blir dumpade inte förstod någonting. För mej är det absolut inte så. Jag förstod under lång tid vad jag bidrog med men också vad jag upplevde att hon bidrog med.

Det som jag dock försökte förstå under tiden och fram tills nu men som jag kanske inte ville inse var just att en människa uppvuxen i ett hem med tydligt kristna värderingar, där man alltid hjälpte varandra och andra runt omkring före sej själv, utan att någonsin klaga, där det tydligt i alla fall på ytan var perfekt; inga höga röster, ingen som någonsin lät anklagande, där en form av positivt; jajjamen det löser vi! rådde som ledord

Att med just en sådan bakgrund, så sällan kunna erkänna sej ha fel, sällan vilja eller kunna säga förlåt och samtidigt på ett underligt sätt få mej att känna otillräcklighet.

Jag som länge haft ett fint självförtroende och god självkännedom, och dessutom under självvald pågående utveckling.

Detta förstod jag under tiden inte fullt ut, utan jag fortsatte att visa att jag kan utvecklas ännu mer, förändra mej och utveckla mej för hennes men även för min egen skull, föregå med gott exempel, viljan att våga blotta mitt inre.

Visa på äkthet och ärlighet

Med Den bakgrunden, och att dessutom i slutet bli bedragen och dumpad en vecka efter vi kramats vid terapin och lovat att nu ska vi kämpa i första hand med det vi själva bidrar med, extra mycket under sommaren då det inte blir terapi på 2 månader.

Just det uttåget var den största chocken, blixten från någorlunda klar himmel som kommer påverka mej på ett eller annat sätt resten av mitt liv!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s