Livet kan vara som en båt på stilla hav, den kan guppa till på ytan av en krusning, ibland rullar lite större vågor, som får båten i gungning.

Men plötsligt en dag blåser havet upp. Båten i ögat av en storm. Djupa dalar mellan vågor skapar en känsla av att falla och dö. 

Vi tvingas för ett tag se vad som finns under den tunna ytan. Vågorna går inte att stoppa, de måste ridas ut, det sätter båtens beskaffenhet på hårda prov. 

Tankar blir till frågor, likt havets vågor, de sköljer över, en efter en, några är djupa andra ytliga, tvingar till att våga tänka på om det finns några svar.

Det går inte att bara sluta tänka, som det inte går att stoppa vågen med sin hand. Men det går att hålla i, att sitta kvar i båten och lita på att nya tankar formas för framtiden, så som vågor slår in över en strand och formar stenar till fin mjuk sand.

Ibland kan vi behöva rensa ut vårat inre rum,
bli av med gammal skit som ilska och iritation, eller med maktkampspel och manipulation.

För att ge plats åt något nytt och fräscht, med vackra varma färger,

fylla rummet med förlåtelse och acceptans, varför inte med äkta kärlek och till viss del romans

<Jag kan njuta av den vackra omgivningen som jag långsamt passerar men just nu befinner jag mej i ett ingenmansland.

Inga kurvor att skönt glida igenom, inget riktigt tydligt mål på min resa trots den klara sikten.

Jag bytte ut två backspeglar, till ett par mindre. Jag vill inte blicka för mycket tillbaka.

Den ena backspegeln behöver jag då och då för att se tillbaka och minnas den fina omgivningen jag passerat.

Den andra spegeln för att minnas det som sårat, det som svikit och förhoppningsvis det jag lärt mej att åter inte köra in i.

Men det smärtar att se tillbaka, och jag riskerar fortfarande lockas till ljuset av flamman utan glöd som ibland reflekteras där i backspegeln.

Jag befinner mej i ingenmansland och önskar så få komma fram till någonsland!

En kvinna sitter i sin bil med brustet hjärta, när ångest och panik sköljer över henne. Det känns som hon ska dö och känslan kramar ur all kraft i kropp och själ.

Hon tvingas stanna bilen, gå ut, sätta sej ner och försöka hitta syre att andas.

Där sitter hon helt ensam och försöker överleva, så plötsligt, känner hon en varm hand som tar ett försiktigt men fast tag runt hennes axel.

Som om från ingenstans sätter sig en främling bredvid, sträcker ut sin arm, med en glödande hand som når runt och värmer en kvinnas hjärta som upplever livets iskalla panikångest.

Hon kan först inte riktigt förstå vad som händer.

Först sägs ingenting, de bara sitter där, en kärlekens mästarinna med glödande hand och en kvinna med brustet hjärta, sedan säger främlingen;

Jag ser att du bär på stor smärta.

Så oerhört ledsen ska du inte behöva vara, så ledsen ska ingen behöva vara.

Om det är en annan människa som orsakat dej sådan smärta och sorg gör du klokt i att vara så långt som möjligt ifrån den människan.

Din hand kan vara den glödande handen som gör skillnad mellan liv och död.

Din utsträckta hand och handling kan förändra en människas liv, det som fick henne eller honom att i livet åter tro på äkta kärlek, tillförsikt, lugn och ro.

Du och Jag kan också bli en kärlekens mästare eller mästarinna och visa andra vägen med våran glödande hand.

Jag älskar dej för Din/Ditt;

Äkthet – för att Du vågar och vill visa ditt innersta Jag för mej. Alla sidor; ädla och mindre ädla.

Ärlighet – för att Du väljer vara mej ärlig, även om Du är rädd eller tvekar inför utgången av ärlighetens nakenhet.

Vilja – och för att du väljer att ha vilja till;

Självgranskning – för det är så svårt men Du belönas med självkännedom, Du utvecklar ditt eget Jag och skapar genom det förutsättningar till ett tydligt Vi-tänkande.

Ödmjukhet – eftersom det är sexigt och att vara ödmjuk lägger grunden till en god självkänsla, och ger Dej framgång i det Du vill i livet på ett hälsosamt sätt.

Engagemang – för att engagemang är nyckeln till äkta kärlek.

Förlåtande– eftersom ett innerligt förlåt, trots att det är svårt kan vara det mest viktiga och betydelsefulla i en relation. Att våga säga förlåt är en förutsättning till försoning.

Acceptans– för att det får mej att våga misslyckas när jag valt självgranskning och att arbeta med mina mindre ädla sidor.

Närvarande– för att det föder känslan av trygghet och säkerhet av att Du vill vara kvar, här, nu och i framtiden.

Jag Älskar Dej..men finns Du?

Det kom ett bud med blomma och choklad till mej idag. ”En nyfunnen vän skänker lite ljus i mörkret”

Alla ni mina vänner och familj; här, en offentlig hyllning till er! Något jag tänkt på att göra länge.

Ni som funnits och finns där på olika sätt, ni som är mina äldsta vänner, ni som är mina vänner lite på avstånd, inte minst ni som är mina nyfunna vänner!

På olika sätt ger ni mej stöd.

Gamla vänner som alltid funnits där men även visar på oväntad insikt och kunskap.

Vänner lite på avstånd som visar på största sympati och djupaste respekt och förmedlar vänskap som om det vore den närmaste.

Nyfunna vänner som skänker tillförsikt genom äkthet, ärlighet och sympati som om vi kännt varandra i 30 år.

Detta är medmänsklighet och allt som för mej står för vänskap.

Vänskap bygger också på ömsesidighet genom att ge och ta!

Därför vill jag tacka alla er för att ni finns och några vill jag tacka lite extra mycket, ni vet innerst inne vilka ni är, och ni är ovärdeliga för mej!

Eftersom ni finns för mej! Så kommer jag alltid finnas för Er!

Ni är bäst!
Er vän Johan!

Ibland förblir kärlek ett spel. Vi kan ha bra kort på handen genom livet, alla korten väl samlade, vi vet var vi har våra Ess.
I ett spel gäller det att ha koll på Kungen, och i ett annat, på Damen.

Vi spelar med ”poker face”, bluffar, och tillslut kan vi ledas in i en rökridå. Vi har blivit vilseledda och lurade, och trots att vi kämpat för att få till en bra ”hand” förlorar vi spelet.

Är kärlek ett spel värt att spela?

Aldrig kunde jag föreställa mej hur svårt det skulle vara att förlora. Att sakta ledas in i en rökridå och desperat försöka finna en väg ut men istället tappa alla kort, inklusive hjärter Dam.

Ibland ser jag hjärter Dam trots att röken försvårar sikten. Hon lyser i sina färger bland de andra korten och känslor strömmar in i mitt hjärta.

Aldrig kunde jag föreställa mej hur svårt det skulle vara att bli sviken och lurad. Jag som som verkligen varit ärlig, blottad inför Damen och synat alla mina kort i hopp om att vinna respekt och livslång kärlek.

Jag har slutat leta desperat efter nödutgångar. Istället får jag stå kvar i röken och låta det som sker få ske.

Undertiden får jag försöka att samla ihop och få ordning på alla mina kort, även hjärter Dam.