Jag älskar dej för Din/Ditt;

Äkthet – för att Du vågar och vill visa ditt innersta Jag för mej. Alla sidor; ädla och mindre ädla.

Ärlighet – för att Du väljer vara mej ärlig, även om Du är rädd eller tvekar inför utgången av ärlighetens nakenhet.

Vilja – och för att du väljer att ha vilja till;

Självgranskning – för det är så svårt men Du belönas med självkännedom, Du utvecklar ditt eget Jag och skapar genom det förutsättningar till ett tydligt Vi-tänkande.

Ödmjukhet – eftersom det är sexigt och att vara ödmjuk lägger grunden till en god självkänsla, och ger Dej framgång i det Du vill i livet på ett hälsosamt sätt.

Engagemang – för att engagemang är nyckeln till äkta kärlek.

Förlåtande– eftersom ett innerligt förlåt, trots att det är svårt kan vara det mest viktiga och betydelsefulla i en relation. Att våga säga förlåt är en förutsättning till försoning.

Acceptans– för att det får mej att våga misslyckas när jag valt självgranskning och att arbeta med mina mindre ädla sidor.

Närvarande– för att det föder känslan av trygghet och säkerhet av att Du vill vara kvar, här, nu och i framtiden.

Jag Älskar Dej..men finns Du?

Det kom ett bud med blomma och choklad till mej idag. ”En nyfunnen vän skänker lite ljus i mörkret”

Alla ni mina vänner och familj; här, en offentlig hyllning till er! Något jag tänkt på att göra länge.

Ni som funnits och finns där på olika sätt, ni som är mina äldsta vänner, ni som är mina vänner lite på avstånd, inte minst ni som är mina nyfunna vänner!

På olika sätt ger ni mej stöd.

Gamla vänner som alltid funnits där men även visar på oväntad insikt och kunskap.

Vänner lite på avstånd som visar på största sympati och djupaste respekt och förmedlar vänskap som om det vore den närmaste.

Nyfunna vänner som skänker tillförsikt genom äkthet, ärlighet och sympati som om vi kännt varandra i 30 år.

Detta är medmänsklighet och allt som för mej står för vänskap.

Vänskap bygger också på ömsesidighet genom att ge och ta!

Därför vill jag tacka alla er för att ni finns och några vill jag tacka lite extra mycket, ni vet innerst inne vilka ni är, och ni är ovärdeliga för mej!

Eftersom ni finns för mej! Så kommer jag alltid finnas för Er!

Ni är bäst!
Er vän Johan!

Ibland förblir kärlek ett spel. Vi kan ha bra kort på handen genom livet, alla korten väl samlade, vi vet var vi har våra Ess.
I ett spel, gäller det att ha koll på Kungen, och i ett annat, på Damen.

Vi spelar med ”poker face”, bluffar, och tillslut kan vi ledas in i en rökridå. Vi har blivit vilseledda och lurade, och trots att vi kämpat för att få till en bra ”hand” förlorar vi spelet.

Är kärlek ett spel värt att spela?

Aldrig kunde jag föreställa mej hur svårt det skulle vara att förlora. Att sakta ledas in i en rökridå och desperat försöka finna en väg ut men istället tappa alla kort, inklusive hjärter Dam.

Ibland ser jag hjärter Dam trots att röken försvårar sikten. Hon lyser i sina färger bland de andra korten och känslor strömmar in i mitt hjärta.

Aldrig kunde jag föreställa mej hur svårt det skulle vara att bli sviken och lurad. Jag som som verkligen varit ärlig, blottad inför Damen och synat alla mina kort i hopp om att vinna respekt och livslång kärlek.

Jag har slutat leta desperat efter nödutgångar. Istället får jag stå kvar i röken och låta det som ske få ske.

Undertiden får jag försöka att samla ihop och få ordning på alla mina kort, även hjärter Dam.

Jag älskar dej för Din/Ditt;

Äkthet – för att Du vågar och vill visa ditt innersta Jag för mej. Alla sidor; ädla och mindre ädla.

Ärlighet – för att Du väljer vara mej ärlig, även om Du är rädd eller tvekar inför utgången av ärlighetens nakenhet.

Vilja – och för att du väljer att ha vilja till;

Självgranskning – för det är så svårt men Du belönas med självkännedom, Du utvecklar ditt eget Jag och skapar genom det förutsättningar till ett tydligt Vi-tänkande.

Ödmjukhet – eftersom det är sexigt och att vara ödmjuk lägger grunden till en god självkänsla, och ger Dej framgång i det Du vill i livet på ett hälsosamt sätt.

Engagemang – för att engagemang är nyckeln till äkta kärlek.

Förlåtande– eftersom ett innerligt förlåt, trots att det är svårt kan vara det mest viktiga och betydelsefulla i en relation. Att våga säga förlåt är en förutsättning till försoning.

Acceptans– för att det får mej att våga misslyckas när jag valt självgranskning och att arbeta med mina mindre ädla sidor.

Närvarande– för att det föder känslan av trygghet och säkerhet av att Du vill vara kvar, här, nu och i framtiden.

Jag Älskar Dej..men finns Du?

I 10 och 12 år har jag fått vara med och uppleva hur ni växer på längden och bredden men också hur ni utvecklats till just dem som ni är!

Syskon med väldigt olika personligheter men ni har också tvillingsjälar. Ni bär nästan alltid ett leende på läpparna, ni är så härligt envisa och ger aldrig upp när ni vill lära er saker.

Ni är omtänksamma mot andra människor, båda med stora hjärtan, trots att ni är ganska små.

Fortfarande är ni barn påväg mot vuxenlivet men har redan sidor som många vuxna aldrig kommer få, det kommer göra era liv lyckosamma även när livet ibland består av motgångar.

Ni stöttar eran pappa just nu i livet och är såklart värda en offentlig hyllning!

Kanske förstår ni inte allt av vad jag skriver men jag vet att ni förstår om jag säger att allt jag skrivit här betyder att jag älskar er och att jag är så stolt att få vara eran pappa!

Fundera en stund. Vilket är det största sveket i ett kärleksförhållande?

Vad tänker Du?

Svek i form av brutna löften och överenskommelser?

Svek som oärlighet och otrohet på olika nivåer? Eller en blandning av dem alla?

Det finns ett annat svek i ett förhållande som jag är övertygad om är värre, mer komplicerat och svårare att upptäcka samt förstå, än alla de ovan nämnda sveken tillsammans.

Ett svek som bevisar att det inte är äkta kärlek. Ett svek där du tror du lärt känna din partner för att sedan inse att hon eller han till stor del är något annat.

Och utan kunskap och erfarenhet upptäcker du det först när du på riktigt fått sår i din själ, sår som säkert läker men troligen kommer göra dej påmind resten av ditt liv i form av ett ärrat hjärta.

Dramatiskt? Ja men troligen sant! Det är efter döden det mest känslomässigt svårhanterbara.

Det består av flera svek i Ett, men grundar sej i En sak, att inte vara engagerad; i relationen, i sin självgranskning och i skapandet av ett gemensamt tydligt Vi-tänkande.

Ett Vi mot Dem! Ett Vi mot världen!

Ett Du och Jag som klarar allt för Vi vill!

En vilja, en känsla och en given kraft av att aldrig vilja vara helt utan varandra.

En övertygelse om att kärlek handlar om att försäkra varandra om att Du inte behöver vara rädd för att jag skall svika, lämna, eller bedra.

En vilja av att skapa trygghet och säkerhet för dej i livet och vardagen!

En förståelse för att du behöver känna dej älskad och behövd trots dina fel och brister.

En insikt om att vi måste våga ta steget till att granska oss själva. Att förstå varandra på riktigt kräver att vi förstår oss själva först! såklart?

Ett äkta engagerat arbete av att se på mej själv gör att jag kan förstå relationsdödande härskartekniker, maktkampspel och narcissistiska inslag som vi alla bär på.

En sådan insiktsfull kunskap hos oss båda kan skapa en urkraft som är det samma som äkta kärlek.

Äkta kärlek är väl det Vi Alla vill ha, eller?

 

I flera år har jag varit intresserad av viner, gärna lite finare, bättre och lagringsdugliga viner som jag kan njuta av i många år.

För några årsedan fick jag tag i ett mycket spännande vin, med en väldigt fin etikett som direkt fångande min uppmärksamhet.

Jag har lärt mej en del om och av viner under åren, vad som gör dem lagringsdugliga, olika sätt att odla, skörda och framställa.

Till det här vinet fick jag en beskrivning, jag måste erkänna att det var helt nytt för mej, det hade en helt annorlunda bakgrund, framställning och hantering än vad jag lärt mej av tidigare.

Det jag läste var nästan för bra för att vara sant. Handplockade druvor, aldrig någon dålig årgång, en explosionsartad smakupplevelse och en lagringsduglighet som var imponerande. 

Alla som läste detta tyckte som jag, otroligt bra, dessutom den snyggaste flaskan och finaste etiketten jag haft i min samling. 

Men med tiden blev jag mer och mer fundersam eftersom jag vet att vinframställning är ett uråldrigt hantverk, och det finns inga genvägar med att framställa ett så bra vin.

Varje försök att fördjupa mej i bakgrund och eventuella baksidor av detta vinet, slutade alltid med en stängd dörr. Det gick inte att komma vidare.

Jag ville se vad som fanns där, innanför den vackra flaskan, bakom etiketten. 

Tillslut var jag tvungen att blotta mej, jag kunde inte vänta med hoppet om att vinet var så bra som det beskrevs. 

Alldeles förtidigt för ett fint lagringsvin, korkade jag tillslut upp flaskan. 

Till min stora förtvivlan! Jag hade blivit lurad; korken var möglig, den föll i tusen små torra bitar och vinet var surt.

Jag fick vända upp och ner på flaskan och tömma ut innehållet som nu för alltid är borta. Kvar finns den fina utsidan och mina grusade förhoppningar om en insida med äkthet och godhet.